Om data är den nya oljan, är FAANG det nya OPEC?

Tanken att data är den nya oljan, som Clive Humby formulerade den 2006, har blivit ett vanligt talesätt för att understryka hur viktig data är för den digitala ekonomin. Det finns faktiskt många likheter mellan oljemarknaden och dataekonomin. Oljemarknaden har länge dominerats av OPEC (Organization of the Petroleum Exporting Countries), som reglerar oljepriset genom sina nationella oljebolag. I dagens digitala ekonomi har data blivit den viktigaste råvaran, och FAANG (Facebook, Apple, Amazon, Netflix och Google) har på liknande sätt lagt beslag på marknaden med ensam kontroll över råvaran.  

Så hamnade vi här

I början av 1900-talet såg världen en ekonomisk omvandling, driven av att olja upptäcktes och började utvinnas. Svart guld, som det kallades, blev industriekonomiernas livsnerv. Det drev allt från bilar till fabriker, värmde hem och eldade till och med på krig. Efter den första upptäcktsfasen samlades marknaden snabbt hos stora nationella institutioner som bildade OPEC. Det lät de här bolagen sätta oljepriset och använda sin marknadsmakt för att ta ut monopolvinster. Genom att växa vidare och lägga beslag på marknaden blev de allt mäktigare.  

Spola fram till 2000-talet, så är vi mitt i en ny råvarudriven omvandling. Den här gången är den mest värdefulla råvaran data. Vi lever i en värld där varje interaktion, varje transaktion och varje rörelse skapar en bit data. Smartphones, smarta hem, sociala medier, näthandel och otaliga andra tekniker skapar hela tiden enorma mängder personuppgifter om oss och lägger till ditt digitala fotavtryck varje dag.

I dag är de mest lönsamma bolagen de som sitter på nyckeln till att samla in och komma åt personuppgifter. Bolag som FAANG är nu bland de största i världen och har en liknande makt över resten av ekonomin. Men har FAANG blivit det nya OPEC? För att svara på det behöver vi titta närmare på själva råvarorna och på de marknadsvillkor som råder.  

Så går det, del 1: Dataekonomin

Tänk på olja en stund. I rå form är den inte särskilt användbar. Men när den raffinerats driver den ekonomin och göder vinsterna hos många företag. På samma sätt är rådata sällan användbar för företag. Det är först när den bearbetas och analyseras som den blir värdefull information. Därför har en hel bransch byggts upp kring att samla in, bearbeta och analysera personuppgifter. Företag använder den raffinerade datan för att förstå hur kunder beter sig, förutse trender, förbättra produkter och fatta mer välgrundade beslut. I stället för att borra efter olja samlar de mest värdefulla bolagen in och analyserar personuppgifter. Följden är att bolag som är bra på att skapa eller tolka data dominerar index och börsen.  

Men till skillnad från olja är data inte en ändlig resurs. Vi är inte rädda för att den ska ta slut. Mängden data som skapas ökar tvärtom kraftigt varje år, i takt med fler aktiviteter och interaktioner. Data är alltså inte ändlig, och bolag som dominerar ekosystemet runt den är mindre sårbara för konkurrens. Det finns bara ett fåtal bolag som kan ta fram data av hög kvalitet. Monopolet kring data blir därför värre för varje minut, samtidigt som det blir allt svårare för konkurrenter att ta sig in på marknaden. Marknaden som byggts kring dina personuppgifter har därför samlats hos ett fåtal nyckelaktörer, som Amazon, Google, Meta och så vidare.  

Dessutom är data icke-rivaliserande. Ett dataset kan säljas till och användas av många köpare. Ett fat olja kan bara driva en bil en gång, och en dollar kan bara spenderas en gång, men ett dataset kan användas till flera algoritmer, analyser och tillämpningar samtidigt. Data kan därför säljas till olika köpare, som använder den och säljer den vidare, eller säljer vidare insikterna. Smartphoneanvändare kan på så sätt, genom den här upprepade processen, sälja sin data till hundratals om inte tusentals företag utan att någonsin få ett enda öre för den. Ur ditt perspektiv känns det orättvist.  

Till sist är data, jämfört med olja, inte fungibel. Fungibilitet betyder att en enhet av en råvara kan bytas mot en annan utan att någon föredrar den ena. Det stämmer för ett fat olja av samma kvalitet, eller för den amerikanska dollarn, men inte för data, där värdet på det enskilda datasetet kan variera enormt. Det skapar stora skillnader som bara låter grindvakter som FAANG, med bäst tillgång till din data, faktiskt tjäna pengar på den, medan andra inte kan det.

Din Facebook- eller Google-data som en enda post är långt mer värd än den data din väderapp har om dig. På samma sätt är din ekonomiska data från förra månaden, med alla inkomster, utgifter och saldon, mer eftertraktad än data från ett år sedan. Apparna med störst skala, och i regel flest interaktioner med sina användare, fångar därför mest värde och skapar den mest värdefulla datan. Återigen är det FAANG som gör det bäst. Om du är nyfiken på vad din data faktiskt är värd har vi ett längre blogginlägg om just det, som går in mycket mer i detalj.  

Så går det, del 2: Datamonopol

Data verkar vara den i särklass mest lönsamma råvaran att äga. Så var är horden av Wall Street-redditors som letar efter överbelånade strukturerade finansiella produkter med tjusiga namn, som investerar i data som råvara? De måste missa den här imponerande investeringsmöjligheten. Det för oss till det största problemet med den nuvarande dataekonomin. Råvaran den bygger på handlas till största delen inte på en fri marknad, utan hålls av ett fåtal grindvakter.

FAANG är de mest framträdande av de här grindvakterna. Data är alltså en råvara som du inte har tillgång till, som helt kontrolleras av ett fåtal bolag. De fångar nästan allt värde som skapas med den, och de har marknadsmakt. Det låter som oljemarknaden och OPEC i mina öron. Dessutom har dataekonomin tre drag som gör det ännu värre.

För det första ger icke-fungibilitet stora datainsamlare ett tydligt försprång. För det andra är data en icke-rivaliserande vara, vilket betyder att bolag kan sälja den om och om igen utan att dela med sig av värdet som skapas. För det tredje är data inte en ändlig resurs, utan skapas i allt snabbare takt. Det ger mer makt åt bolag som redan har marknadsmakt, eftersom de skapar allt mer av den råvara de hämtar mest värde ur.

Med de här tre skillnaderna mellan olja och data ser vi att dataekonomin är ännu sämre ställd än oljemarknaden, och att marknadsmakten kommer att koncentreras ännu mer. Färre bolag sitter på mer data, och därmed på mer ekonomisk makt.  

Vad är vår lösning?  

Att forma om dataekonomin underifrån. I stället för godtycklig statlig reglering som försöker begränsa FAANG:s marknadsmakt börjar vägen mot en annan dataekonomi hos dem som använder tjänsterna. Genom att visa dig på vilka sätt din data används och skapar värde för andra företag ger vi dig insyn i hur din dataekonomi ser ut i dag.

Nästa steg är att du ska kunna dela din data med betrodda parter. Då uppstår ett utbyte mellan parter som bara gör affärer med ditt samtycke och i ditt intresse. En viktig skillnad mellan dataekonomin och oljan är att källorna inte är oljeplattformar till havs. De ligger på din uppfart, eller sagt på ett annat sätt: i din smartphone, dina smarta enheter och alla appar du använder. Det betyder att du har tillgång till den råvara de behöver.

Datakällorna ligger under din kontroll. På Datapods tycker vi att det bara är rättvist att du har full kontroll över den källan, och att bara de aktörer som du uttryckligen vill ska ha din data får ta emot den och hämta värde ur den. När källorna ligger under din kontroll finns det ingen anledning att låta FAANG bli lika mäktiga som OPEC.

‍